Västgötaspets

Västgötaspets är en av Sveriges äldsta hundraser med anor ända från vikingatiden, men rasen i sig godkändes inte av svenska kennelklubben förrän år 1943. Innan dess var rasen nära utrotning, men som tur var upptäcktes den och räddades av K-G Zetterstén och Björn von Rosen i början av 1940-talet. På den tiden kallades den för svensk vallhund, för att år 1953 ändras till vårt idag älskade namn västgötaspets.

När man ser något som liknar en dvärgväxt varg, då vet man att man ser en västgöte. Den är vanligen runt 31-33 cm i mankhöjd och väger 9-15 kg. Ryggen är lång och benen korta och benstommen och bröstkorgen är kraftiga. De flesta västgötaspetsar är gråa med beige tecken runt mage, hals, ben och kinder, men de kan också ha vita tecken på samma ställen. Det finns också västgötar med röd- eller brunaktig päls och enstaka helvita exemplar, men de vita är inte godkända enligt standarden. Pälsen är halvkort, sträv och tät med en mjuk underull och kräver inte speciellt mycket vård. Det räcker med att den badas någon gång ibland och kammas när den fäller

Många västgötaspetsar föds med stubbsvans, men det är lika vanligt med hellång svans eller ingen svans alls.

Västgötaspetsen är vad man skulle kunna kalla en allroundhund. Ursprungligen användes den som gårdshund och för att valla kor, något många fortfarande har den till (det finns även speciella vallanlagstest man kan göra).

Men nu för tiden är det vanligare att man har den till agility, freestyle, utställning, viltspår, spår, lydnad eller helt enkelt som vanlig hederlig familjehund. Kort  och gott kan man säga att västgötaspetsen är en hund som kan göra allt, men inte är expert på något.

Västgötaspetsen är en väldigt livlig och intelligent hund som uppskattar aktivering för att vara lycklig. Långa promenader, allra helst okopplad, är vad västgötaspetsen gillar bäst. Den är en frisk och tålig ras som ofta blir mycket gammal och inte har några speciella rasbundna sjukdomar. Dess intelligens och arbetslusta gör den lättlärd och samarbetsvillig.

  •  Som sällskapshund & familjemedlem springer den med dig jämt, följer barnen i familjen med förtjusning, accepterar familjens övriga eventuella djur utan problem. Älskar långa promenader och att vara med i största allmännhet
  •  Som gårds/vallhund vaktar den gård och ägor, larmar när det kommer någon, som vallhund jobbar den oftast med stor iver, inte alltid så lättstyrd
  •  Som lydnads/brukshund duger den alldeles utmärkt, det finns många lydnadschampion inom rasen, även flera i dom lägre bruks- klasserna och några få i dom högre.
  •  Som agilityhund fungerar dom ofta med stor framgång även där har vi några stycken som tävlar på hög nivå.
  •  Som eftersökshund en den jätteduktig, överträffar många jakthundraser med sin noggranhet och ointresse för vilt!
  •  Som jakthundnä, välj en annan ras